Är det ens möjligt?

Jag sitter och plöjer blogg efter blogg, bok efter bok och artikel efter artikel om IKT - dess fördelar, anvädningsområden och de konkreta tips som dyker upp lite här och var. För mig är det som att hitta en bit av himlen. Inspiration, glädje och en nytändning i mitt arbete!

Samtidigt kan jag inte låta bli att bli lite nedstämd. Är det här ens möjligt att genomföra på min arbetsplats? Kan IKT verkligen bli en del av vardagen? Jag har en del taskiga erfarenheter av just implementering av IKT från tidigare arbetsplatser, det är väl en underskattning att säga att jag blev en aning avskräckt.

Har alla skolor verkligen möjligheten att använda sig av IKT på en regelbunden basis? Då menar jag inte bara den tekniska möjligheten, utan om intresset finns från personal och ledare. Det finns hur mycket forskning som helst som pekar på fördelarna med att använda IKT kontra "katedermetoden", men vad hjälper det om vi som faktiskt undervisar i skolan fortsätter att använda samla gamla sätt som man alltid gjort?

Att vänja sig vid nya arbetssätt kan vara skrämmande och ta lång tid. Trots att vi är en skola där varje elev utrustas med en dator är det få lärare som använder den som något annat än en elektronisk penna. Vad kommer oviljan ifrån? Är det brist på tid? Engagemang? Rädsla för att inte själv kunna bemästra tekniken?

Rädslan för att inte kunna tillräckligt finns hos mig också, men då är det ju bara en sak som gäller, eller hur?  Precis, man får hoppa i och lära sig!

World Wide Wordle

Efter en vecka fylld med nationella prov som ska vaktas, har jag haft möjlighet att leka lite till med några olika webb-funktioner som jag vill använda i min undervisning. Det senaste verktyget att förvandla mig till ett litet barn som tjuter av glädje är Wordle. Jag inser ju att min fascination beror på att jag är språklärare i grunden, men för mig att Wordle en möjlighet att mixa både ord, färg och betydelse.

Wordle är en webbapplikation som låter dig skapa ordmoln i olika mönster, färger och med olika fonter. Snyggt och läckert.

Min tanke är att dessa "konstverk" kan användas som en del i redovisningar för att skapa samtal och beröringspunkter. Jag diskuterade saken med en kollega häromdagen.

Vi tänker oss ett samarbete där två klasser precis haft samma kurs eller åtminstone går samma program. Båda klasserna får använda Wordle till att skapa ett ordmoln med nyckelord för just sitt område. Dessa wordles hängs upp eller projiceras på väggen.

Klasserna byter nu rum och diskussioner sätts igång baserat på de Wordles som de nu upplever.

Det här är i alla fall fullt genomförbart på min arbetsplats redan nu.

Specialpedagogik och IKT

Just nu jobbar jag som speciallärare på en stor gymnasieskola i Stockholm. Det är ett intressant och utmanande jobb, där jag tror att IKT har en självklart plats i framtiden. Många av de elever som jag träffar skulle kunna få det lättare i skolan genom en eller flera av de verktyg som IKT och webb 2.0 kan erbjuda. Frågan är bara hur man på bästa sätt implementerar dem eller anpassar dem för att passa eleven?

När jag slösurfade lite häromdagen hittade jag den här bloggen, skapad och driven av en kvinna som heter Gunilla Almgren Bäck. Hennes blogg handlar om specialpedagogik och IKT, något som känns högaktuellt för mig!

Jag läser ju kursen om digital kompetens, samtidigt som man på min arbetsplats diskuterar inkludering/exkludering och möjligheten att hjälpa de elever som har speciella behov. I dagsläget sitter alla elever och gör samma saker samtidigt tillsammans med den klass de går. Det fungerar inte!

Digitala verktyg är ett måste för ett klassrum där ALLA är inkluderade, där man inte måste göra samma sak samtidigt. I det klassrummet är kunskap något annat än bara att göra klart uppgift på uppgift, pricka av mål och klara av kurser. I det klassrummet uppmuntrar man levande kunskap, som inte bara baseras på att man kan rabbla datumen för andra världskriget, utan använda sig av verktyg för att reflektera, fundera och delge sin information med andra.

Tills vi når dit går vi vidare med diskussionen om inkludering, och jag fortsätter läsa om specialpedagogik och IKT.

Informationssökning

Om det är något jag lärt mig under mina år som lärare, så är det att det är viktigt att veta hur man gör när man söker information, oavsett om det är fysiska böcker, internet eller tidskrifter. KTH:s bibliotek har en mycket bra kurs för att visa hur man på bästa sätt maximerar sina sökningar.

Det som var mest värdefullt för mig var repetitionen om de faktiska sökorden, att man till exmpel kan få bättre resultat om man använder sig av trunkering, samt genomgången av databaser.

Ett stort problem idag är massan av information som man ställs inför när man söker information, vilket också märks varje gång man som lärare släpper lös elever med uppgifter som kräver informationssökningar. Att bara veta vad man ska söka efter, hur man kan och bör avgränsa sig, kan bli ett svåröverkomligt hinder för många.

Senast idag arbetade jag med en elev som hade fått i uppgift att skriva en rapport om folkmord. Eleven provade helt sonika att skriva in "folkmord" på Google. 955 000 träffar. Eleven insåg ju ganska snart att en avgränsning var på sin plats, men trots att en sådan gjordes fick eleven fler länkar än möjligt att gå igenom.

Först när eleven avgränsade vilken typ av folkmord som avsågs, när det hände och sedan avgränsade tiden började eleven få fram källor med rätt sorts innehåll.

Jag vågar påstå att alla vi som läst på universitetet och som har skrivit uppsatser vet precis vilket gissel det kan vara. Därför kan det vara skönt att gå tillbaka till en snabbkurs.

Personliga lärmiljöer

"Personliga lärmiljöer" - låter inte det väldigt fint och flashigt? Det låter lika vackert och ouppnåligt som "individualiserat anpassat lärande". Skillnaden är att det faktiskt går att få en personlig lärmiljö, som förhoppningsvis också leder till ett inividualiserat anpassat lärande.

De olika program som finns låter elever sätta ihop sina egna webbkartor, där de också kan anpassa de webbtjänster som de har mest nytta av. Jag har provat Symbaloo, och då den versionen som är speciellt avsedd för utbildning.

Det är ett väldigt intressant program eller webbsida, om man hellre vill, där det absolut finns potential att använda. Jag är fortfarande nybörjare och har mycket att lära mig. Däremot kan jag se fördelen med att börja skolåret med att arbeta med Symbaloo och skapa de miljöer man behöver. Det känns också som ett ypperligt sätt att bygga ihop och ändra om allt eftersom tiden går.

En annan stor fördel är ju förstås också att man kommer åt sin sida var man än är, oavsett om man är i skolan eller inte. Det ökar möjligheten för elever att ligga i fas med utbildningen, dock fortfarande om motivationen finns!

Tanken med sådana här platser är en bra en. Men nackdelar finns ju med allt och jag funderar på samma problem som uppstår med de flesta andra sidor som man försöker använda i undervisningen. Kommer det vara tillräckligt intressant för att hålla elever borta från Facebook eller andra liknande sidor som inte ingår i undervisningen vid det tillfället.

Symbaloo är något jag kommer att försöka arbeta vidare med, det har definitivt väckt mitt intresse! :)

Virtuella världar och lärande spel

De flesta som känner till virtuella världar har säkert hört om Second Life, den troligtvis mest kända virtuella världen.

Jag har från tidigare tillfällen haft möjlighet att delta i en internationell konferens via Second Life som handlade just om spel och hur dessa kan användas i en lärande miljö. Det var en mycket intressant upplevelse, och jag tror att det finns bra möjligheter att använda sig av virtuella miljöer i skolan.

Det som jag fastnade för var framför allt möjligheten att bygga egna världar som man sedan kan använda sig av. Jag tänker främst för upplevelsen att något kontrollerat blir mer av en upplevelse än en text eller vanlig bild kan bli. Som lärare kan man dessutom låta eleverna bygga världen och på så vis bli mer engagerade i sin egen lärsituation.

Jag ser även en vinning i att använda spel i undervisning och lärande. Det finns en mängd användbara spel på marknaden där fokus ligger på samarbete och kommunikation, likaväl som problemlösning och strategianvändningar. I bloggen Blog 'em up har Jimmy Håkansson skrivit flera inlägg om spel och hur de använt sig av klassisk litteratur för att bygga upp storylines, alltså ännu en ingång för skolan att använda sig av.

Som aktiv spelare kan jag ser flera fördelar att använda sig av spel, både som direkta referenser där man kan använda sig av jämförande analyser, och som redskap där man just utvecklar och förfinar förmågor. Vi kommer dock hela tiden tillbaka till samma sak, tid och kraft och engagerade lärare krävs för att det ska fungera. Jag kan också tänka mig att många vårdnadshavare och lärare av äldre generationer kan ifrågasätta nyttan.

Bildens källa.

Interaktiva skrivtavlor

Jag har tidigare haft en väldigt kort, men trevlig, möjlighet att arbeta med SmartBoard på en skola där jag vikarierade. Jag hann vara där tillräckligt länge för att få en övergripande bild av hur den kan användas, men tyvärr hann jag inte prova så mycket själv. Därför kändes det naturligt att gå vidare med just den typen av skrivtavla, för att se hur jag skulle kunna arbeta.

Som jag ser det är fördelen med en interaktiv skrivtavla att man i princip kan göra samma sak som med en dator, fast på en större skärm som alla kan se. Det blir lättare att integrera bilder, filmklipp, ljud och text än vad man kan göra med en vanlig skrivtavla. För elevern i behov av särskilt stöd kan det också vara en fördel att få materialet som skrivits på tavlan utskrivet på nån minut. Jag kan också tänka mig att det blir roligare som elev att gå på en sådan lektion, där man vet att det kommer vara varierat och därmed roligare att titta på.

Utifrån mitt arbete med elever i särskild undervisningsgrupp finns det både för- och nackdelar med en SmartBoard. Oftast är undervisningen individuell, vilket gör att en skrivtavla känns onödig. Då kan vi lika gärna använda datorn som eleven redan har.

Å andra sidan har jag elever som inte klarar av att använda en dator, eftersom det då är troligt att de surfar på facebook eller chattar, istället för att göra uppgiften. I deras fall kan det vara lämpligare med samma interaktiva miljö, men på en skärm där läraren kontrollerar vad som visas.

För samma elever upplever jag det som en möjlighet och fördel att använda flera olika sinnen, som man kan göra med en interaktiv skrivtavla. Många av de elever jag stöter på behöver variation och möjligheten att både se, höra och ibland även göra själv för att bilda förståelse.

Den uppenbara nackdelen är ju förstås att en interaktiv skrivtavla är dyr och kräver utbildning för att kunna användas. Det kan även finnas en risk med att inte riktigt veta vad man gör. Eller vad händer om tekniken inte fungerar?

Lättare sagt än gjort

...och så var det då min tur att leka lite med lärplattformen och arbeta med olika typer av funktion. Det gick väl sådär kan vi väl säga...

Jag valde att göra ett litet undervisningstema om The Nightmare Before Christmas. Det jag gjorde var alltså en sida med bara text (poesin som ligger bakom filmen), en sida med länkar till två videoklipp samt ett test ang filmen.

Det var helt klart svårare än jag trodde, och jag inser att det kräver mycket tid och kunskap för att göra något riktigt bra av det hela. Det visar ju bara ännu mer hur viktigt det är med utbildning eller snare fortbildning, för lärare om man begär att personalen ska arbeta med plattformar.

Plattformen

Jag tror att de flesta av oss som arbetar inom skolan idag har stött på lärplattformen i någon form.

Där jag jobbar använder vi oss av en variant av Ping pong, vilket jag också stött på i andra sammanhang. På min arbetsplats används plattformen till följande:

• Att skicka meddelanden på ett snabbt och smidigt sätt mellan elever och lärare (men lärare emellan skickar vi mail)
• Att lägga upp information som gäller för skolan (som också publiceras på intranätet och skolans hemsida)
• Eleverna placeras i kurser där allt material och en planering läggs upp av lärarna
• Eleverna skickar uppgifter och examinationer via systemet och får feedback på dem genom samma system

I teorin borde det ju fungera bra tycker man. Men icke.

Skolan har istället drabbats av "uppgiftssyndromet". Lärarna lägger ut ALLA uppgifter via plattformen, vilket resulterat i att eleverna inte vet vilka uppgifter som är obligatoriska och examinerande, och vilka som är övningar eller fördjupning. De som hamnat efter får panik eftersom det ser ut som om de har ett berg av uppgifter efter sig, när det i själva verket kanske handlar om en eller två saker!

Ett annat stort problem är att lärare lägger upp kurser och planeringar på olika sätt och länkar mellan uppgifter, material och inlämningar på olika sätt. Förvirrande? Skoja inte!

Men trots alla problem som just vår skola upplever är jag ändå positiv till lärplattformen som verktyg. De gånger jag pluggat på distans (som till exempel nu!) är plattformen ett nödvändigt verktyg för att få en effektiv utbildning. Allt material finns där, man kan se sina framgångar och föra diskussioner med andra deltagare - ett koncept som tilltalar mig helt enkelt. Visserligen skulle säkert diskussionsforumet ersättas av andra kommunikationsprogram (MSN, chatter och andra former av snabba meddelanden), men det positiva med diskussionsforumet idag är att det är stängt för utomstående och integrerat i kursen.

Möjligheterna känns stora, framför allt när en kurs har deltagare från olika ställen i världen. Plötsligt har vi ett interaktivt klassrum, där man inte är styrd av klockan eller rum på samma sätt. Tanken är ju också att elever ska kunna se vad som kommer i kursen, och kunna planera och förbereda sig.

Precis så skulle jag vilja att våra lärare arbetade här - material läggs ut i god tid och inte samma vecka. Man kan blanda text, film och ljud på ett bättre sätt i en plattform, och sedan länka det till uppgifter långt innan deadline för uppgiften är.

Det i sin tur främjar ett forsatt lärande som inte är direkt kopplat till lektion eller uppgift!

Wonderful wiki

De allra flesta som arbetar inom skolan har någon gång stött på Wikipedia och varit med hur den använts för fusk eller plagiat när det gäller elevarbeten. På grund av detta har Wikipedia på många ställen blivit synonymt med just dålig information, något att misstro och en föreställning att vem som helst går in hela tiden och ändrar informationen från pålitlig till fake.

Tanken bakom Wikis är ju annars fantastiskt bra. Istället för att en person ska sitta och göra allt jobb och sedan skicka massor med mail som sedan blir till drivor i inkorgen, går ju allt jobb att göra via Wiki. Jag tänker på hur det skulle kunna användas som ett hjälpmedel till projektarbetet som treorna gör (eller gymnasiearbete som det heter i Gy11). Skolan har redan en profil som framstående inom data och IT, vilket gör Wiki till ett nästan självklart sätt att arbeta, kan jag tycka.

Just där jag jobbar håller vi också på att utforma en mentorspärm som ska ges till nya mentorer. Varför inte bara göra en mentorswiki istället? En plats där alla kan bidra med information och kunskap, istället för att en person ska sitta med ett enormt administrativt arbete?

Nackdelen med en Wiki är ju tyvärr att just alla kan gå in och ändra informationen. För att det ska fungera på bästa sätt förutsätts att alla vill dela sann information, samt att den information som ges faktiskt kan kontrolleras.

Jag är i alla fall väldigt sugen på att dra igång ett wiki-projekt på skolan, vi får väl se inom vilket ämne det blir! :-)

En bild säger mer än tusen ord

Och eftersom jag precis lärt mig använda Flickr måste jag ju helt enkelt visa den här skönheten:

Helt fantastisk, eller hur? Möjligheterna med bildanalyserna, taggar, upphovsrätt och annan undervisning blir enorma. Jag tänker att det kommer bli lättare att verkligen individanpassa, samtidigt som man också kan hamna i problemet att det finns för mycket att använda sig av.

Någonstans gillar jag ändå grejen med Flickr, det är riktigt saker som riktiga människor lagt upp. Det är också en chans att visa upphovsrätt och regler på allvar, inte bara utdraget ur en textbok.

Mina egna bilder kan ni hitta på http://www.flickr.com/photos/kanelpinglan/.