Det här med gott omdöme, att vi som lärare besitter en professionalitet, verkar ha försvunnit ut i tomma intet. Man ska förlita sig på betyg, vara bokstavspolis och paragrafryttare. Många vågar inte lita på att kunskap är mer än fakta som skrivits på papper under tidspress, vilket blev väldigt tydligt häromdagen då jag använde mig av IKT för att låta elever redovisa sin kunskap i företagsekonomi.
Istället för ett traditionellt skriftligt prov (som dessa elever redan misslyckats med vid flera tillfällen) använde jag mig av wikiteknik. Eleverna fick i uppgift att skapa en lättare wiki för just företagsekonomi samt att använda sig av Wordle, för att skapa en snygg startsida.
I en process som tillät eleverna diskutera, fundera, söka, revidera och skriva, skapade de sin egen wiki. Jag var oerhört stolt över dem, men när resultatet sedan presenterades för betygssättande lärare blev dennes reaktion: "Hur ska jag veta vem som gjort vad?".
Det är som om luften gått ur mig. Motstånd vart man än vänder sig i kombination med en fyrkantig syn på kunskap. En sak var i alla fall säker: något gott omdöme ansågs jag inte ha.
tisdag 29 maj 2012
måndag 21 maj 2012
Projektarbete
Så äntligen har jag kunnat lämna in mitt projektarbete, några veckor innan deadline. Anledningen: jag hade bara en chans att träffa personalen och gå igenom arbetet med dem!
Vad har jag då gjort? Jo, jag har skapat en wiki med fokus på mentorsarbete på skolan där jag arbetar. I dagsläget saknas en bra, lättkorrigerad informationskälla för just detta, vilket gjort att arbetet och informationen för mentorer är knapphändig och svår att hitta. Vi har också haft problem med olika metoder/policys i olika arbetslag, vilket jag hoppas att wikin ska hjälpa till och motverka.
Jag har haft väldigt roligt när jag jobbade med wikin, men det kändes läskigt att lägga fram den till personalen. Nu väntar en inspelning som ska skickas in, sedan är inlämningarna klara! :-)
Vad har jag då gjort? Jo, jag har skapat en wiki med fokus på mentorsarbete på skolan där jag arbetar. I dagsläget saknas en bra, lättkorrigerad informationskälla för just detta, vilket gjort att arbetet och informationen för mentorer är knapphändig och svår att hitta. Vi har också haft problem med olika metoder/policys i olika arbetslag, vilket jag hoppas att wikin ska hjälpa till och motverka.
Jag har haft väldigt roligt när jag jobbade med wikin, men det kändes läskigt att lägga fram den till personalen. Nu väntar en inspelning som ska skickas in, sedan är inlämningarna klara! :-)
fredag 4 maj 2012
Tips: Socrative
Jag och min speciallärarkollega (långt ord, det där) undersöker alternativa möjligheter att testa elevers kunskap och på ett smidigt sätt kontrollera om de förstått tidigare lektioners innehåll. Ett sätt att göra detta på är Socrative.
Socrative är ett gratisprogram som kan användas på dator såväl som smartphone (tror dock att det "bara" fungerar med iPhone än så länge). Med hjälp av programmet kan du göra quizzes, spel och på annat sätt kontrollera förståelse. Om du vill kan du också importera dina resultat till Excel för smidig dokumentation.
Men det som jag tycker är bäst hittills, är att systemet erbjuder ett sätt att låta elever reflektera och svara om de verkligen förstår, utan att för den skull avslöja det för sina kompisar. På så vis slipper man all prestige som gör att elever ibland inte vågar visa att de inte förstår.
Kolla runt lite, det kanske är just vad du behöver på din skola?
Socrative är ett gratisprogram som kan användas på dator såväl som smartphone (tror dock att det "bara" fungerar med iPhone än så länge). Med hjälp av programmet kan du göra quizzes, spel och på annat sätt kontrollera förståelse. Om du vill kan du också importera dina resultat till Excel för smidig dokumentation.
Men det som jag tycker är bäst hittills, är att systemet erbjuder ett sätt att låta elever reflektera och svara om de verkligen förstår, utan att för den skull avslöja det för sina kompisar. På så vis slipper man all prestige som gör att elever ibland inte vågar visa att de inte förstår.
Kolla runt lite, det kanske är just vad du behöver på din skola?
Framtidens lärande?
Om vi vet att det fungerar bättre att utbilda med ny teknik och andra metoder än förr, varför fortsätter vi då med gamla begrepp? Varför envisas vi med att beöma enskilt när forskning visar att grupper ger bästa resultat?
Jag visade några av de saker som tagits upp under kursen för en av mina kollegor som arbetar på Dataprogrammet. Han fnyste och tyckte att det bara var strunt och att det var bäst att leda klassen från katedern.
Just nu känns det som att dunka huvudet mot en tegelvägg.
Jag visade några av de saker som tagits upp under kursen för en av mina kollegor som arbetar på Dataprogrammet. Han fnyste och tyckte att det bara var strunt och att det var bäst att leda klassen från katedern.
Just nu känns det som att dunka huvudet mot en tegelvägg.
torsdag 3 maj 2012
Insikter
Som lärare vill vi att elever ska reflektera, fundera och utvärdera information och kunskap. Förstå min glädje när en elev idag vill visa mig detta:
Plötsligt inser jag hur eleven har suttit och tänkt på det här, letat och hittat videon på Youtube, sett den flera gånger och nu delar med sig av den till andra som han tror kommer att ha nytta av den.
Vi såg den tillsammans och insåg att vi hade många liknande åsikter. Samtidigt kan jag inte heller låta bli att le åt att eleven omedvetet just lite grann bevisat för mig varför det är så viktigt att vi använder IKT.
Även om vi just nu inte har förmågan att ändra hela skolsystemet, så har vi i alla fall möjligheten att göra det bästa av det!
Plötsligt inser jag hur eleven har suttit och tänkt på det här, letat och hittat videon på Youtube, sett den flera gånger och nu delar med sig av den till andra som han tror kommer att ha nytta av den.
Vi såg den tillsammans och insåg att vi hade många liknande åsikter. Samtidigt kan jag inte heller låta bli att le åt att eleven omedvetet just lite grann bevisat för mig varför det är så viktigt att vi använder IKT.
Även om vi just nu inte har förmågan att ändra hela skolsystemet, så har vi i alla fall möjligheten att göra det bästa av det!
NP och dator
Såhär i nationella provs-tider ställer sig frågan om datorn som arbetsredskap sig på sin spets. Ska man låta elever skriva på en dator under de nationella proven, eller skjuter vi oss själva i foten?
Skolan hamnar i samma diskussion varje gång: hur vet vad eleverna verkligen kan om vi låter dem använda stavningskontroller, ordlistor och andra hjälpmedel (som är inbyggda i till exempel Word)?
För mig handlar det snarare om andra saker. Vad är det vi testar egentligen? Hur länge en elev kan sitta still och skriva om samma ämne? Hur många ord man kan skriva på tio minuter? Hur bra deras impulskontroll är?
Jag som undervisar i bland annat engelska, tycker inte att det handlar om stavningskontroller eller ordlistor i första hand. Det handlar om problemlösning. Även den bästa ordlista kan inte berätta hur ett ord ska användas om man inte förstår grammatiken. En stavningskontroll fungerar bara om man kan ordet man letar efter, men inte vet hur det stavas. Många elever klickar bara så att ordet inte längre lyser grönt, utan att ha någon koll på var det faktiskt står.
Borde det inte handla om språkuppfattning istället? Om att lösa problem med språket eller använda sig av tekniken för att hjälpa elever förstå? Måste allting handla om individens bedömning, och rädslan av att man på grund av en gruppsituation inte kan bedöma "helt rättvist"? Vilken typ av lärande har vi egentligen?
På min skola får man skriva på dator om man vill. Hittills har det gått bra, trots att internet inte var avstängt eller att ordlistor finns integrerade i diverse program. Huvudsaken är väl ändå att de löser problemet? Eller?
Skolan hamnar i samma diskussion varje gång: hur vet vad eleverna verkligen kan om vi låter dem använda stavningskontroller, ordlistor och andra hjälpmedel (som är inbyggda i till exempel Word)?
För mig handlar det snarare om andra saker. Vad är det vi testar egentligen? Hur länge en elev kan sitta still och skriva om samma ämne? Hur många ord man kan skriva på tio minuter? Hur bra deras impulskontroll är?
Jag som undervisar i bland annat engelska, tycker inte att det handlar om stavningskontroller eller ordlistor i första hand. Det handlar om problemlösning. Även den bästa ordlista kan inte berätta hur ett ord ska användas om man inte förstår grammatiken. En stavningskontroll fungerar bara om man kan ordet man letar efter, men inte vet hur det stavas. Många elever klickar bara så att ordet inte längre lyser grönt, utan att ha någon koll på var det faktiskt står.
Borde det inte handla om språkuppfattning istället? Om att lösa problem med språket eller använda sig av tekniken för att hjälpa elever förstå? Måste allting handla om individens bedömning, och rädslan av att man på grund av en gruppsituation inte kan bedöma "helt rättvist"? Vilken typ av lärande har vi egentligen?
På min skola får man skriva på dator om man vill. Hittills har det gått bra, trots att internet inte var avstängt eller att ordlistor finns integrerade i diverse program. Huvudsaken är väl ändå att de löser problemet? Eller?
måndag 30 april 2012
Är det ens möjligt?
Jag sitter och plöjer blogg efter blogg, bok efter bok och artikel efter artikel om IKT - dess fördelar, anvädningsområden och de konkreta tips som dyker upp lite här och var. För mig är det som att hitta en bit av himlen. Inspiration, glädje och en nytändning i mitt arbete!
Samtidigt kan jag inte låta bli att bli lite nedstämd. Är det här ens möjligt att genomföra på min arbetsplats? Kan IKT verkligen bli en del av vardagen? Jag har en del taskiga erfarenheter av just implementering av IKT från tidigare arbetsplatser, det är väl en underskattning att säga att jag blev en aning avskräckt.
Har alla skolor verkligen möjligheten att använda sig av IKT på en regelbunden basis? Då menar jag inte bara den tekniska möjligheten, utan om intresset finns från personal och ledare. Det finns hur mycket forskning som helst som pekar på fördelarna med att använda IKT kontra "katedermetoden", men vad hjälper det om vi som faktiskt undervisar i skolan fortsätter att använda samla gamla sätt som man alltid gjort?
Att vänja sig vid nya arbetssätt kan vara skrämmande och ta lång tid. Trots att vi är en skola där varje elev utrustas med en dator är det få lärare som använder den som något annat än en elektronisk penna. Vad kommer oviljan ifrån? Är det brist på tid? Engagemang? Rädsla för att inte själv kunna bemästra tekniken?
Rädslan för att inte kunna tillräckligt finns hos mig också, men då är det ju bara en sak som gäller, eller hur? Precis, man får hoppa i och lära sig!
Samtidigt kan jag inte låta bli att bli lite nedstämd. Är det här ens möjligt att genomföra på min arbetsplats? Kan IKT verkligen bli en del av vardagen? Jag har en del taskiga erfarenheter av just implementering av IKT från tidigare arbetsplatser, det är väl en underskattning att säga att jag blev en aning avskräckt.
Har alla skolor verkligen möjligheten att använda sig av IKT på en regelbunden basis? Då menar jag inte bara den tekniska möjligheten, utan om intresset finns från personal och ledare. Det finns hur mycket forskning som helst som pekar på fördelarna med att använda IKT kontra "katedermetoden", men vad hjälper det om vi som faktiskt undervisar i skolan fortsätter att använda samla gamla sätt som man alltid gjort?
Att vänja sig vid nya arbetssätt kan vara skrämmande och ta lång tid. Trots att vi är en skola där varje elev utrustas med en dator är det få lärare som använder den som något annat än en elektronisk penna. Vad kommer oviljan ifrån? Är det brist på tid? Engagemang? Rädsla för att inte själv kunna bemästra tekniken?
Rädslan för att inte kunna tillräckligt finns hos mig också, men då är det ju bara en sak som gäller, eller hur? Precis, man får hoppa i och lära sig!
torsdag 26 april 2012
World Wide Wordle
Efter en vecka fylld med nationella prov som ska vaktas, har jag haft möjlighet att leka lite till med några olika webb-funktioner som jag vill använda i min undervisning. Det senaste verktyget att förvandla mig till ett litet barn som tjuter av glädje är Wordle. Jag inser ju att min fascination beror på att jag är språklärare i grunden, men för mig att Wordle en möjlighet att mixa både ord, färg och betydelse.
Wordle är en webbapplikation som låter dig skapa ordmoln i olika mönster, färger och med olika fonter. Snyggt och läckert.
Min tanke är att dessa "konstverk" kan användas som en del i redovisningar för att skapa samtal och beröringspunkter. Jag diskuterade saken med en kollega häromdagen.
Vi tänker oss ett samarbete där två klasser precis haft samma kurs eller åtminstone går samma program. Båda klasserna får använda Wordle till att skapa ett ordmoln med nyckelord för just sitt område. Dessa wordles hängs upp eller projiceras på väggen.
Klasserna byter nu rum och diskussioner sätts igång baserat på de Wordles som de nu upplever.
Det här är i alla fall fullt genomförbart på min arbetsplats redan nu.
Wordle är en webbapplikation som låter dig skapa ordmoln i olika mönster, färger och med olika fonter. Snyggt och läckert.
Min tanke är att dessa "konstverk" kan användas som en del i redovisningar för att skapa samtal och beröringspunkter. Jag diskuterade saken med en kollega häromdagen.
Vi tänker oss ett samarbete där två klasser precis haft samma kurs eller åtminstone går samma program. Båda klasserna får använda Wordle till att skapa ett ordmoln med nyckelord för just sitt område. Dessa wordles hängs upp eller projiceras på väggen.
Klasserna byter nu rum och diskussioner sätts igång baserat på de Wordles som de nu upplever.
Det här är i alla fall fullt genomförbart på min arbetsplats redan nu.
torsdag 19 april 2012
Specialpedagogik och IKT
Just nu jobbar jag som speciallärare på en stor gymnasieskola i Stockholm. Det är ett intressant och utmanande jobb, där jag tror att IKT har en självklart plats i framtiden. Många av de elever som jag träffar skulle kunna få det lättare i skolan genom en eller flera av de verktyg som IKT och webb 2.0 kan erbjuda. Frågan är bara hur man på bästa sätt implementerar dem eller anpassar dem för att passa eleven?
När jag slösurfade lite häromdagen hittade jag den här bloggen, skapad och driven av en kvinna som heter Gunilla Almgren Bäck. Hennes blogg handlar om specialpedagogik och IKT, något som känns högaktuellt för mig!
Jag läser ju kursen om digital kompetens, samtidigt som man på min arbetsplats diskuterar inkludering/exkludering och möjligheten att hjälpa de elever som har speciella behov. I dagsläget sitter alla elever och gör samma saker samtidigt tillsammans med den klass de går. Det fungerar inte!
Digitala verktyg är ett måste för ett klassrum där ALLA är inkluderade, där man inte måste göra samma sak samtidigt. I det klassrummet är kunskap något annat än bara att göra klart uppgift på uppgift, pricka av mål och klara av kurser. I det klassrummet uppmuntrar man levande kunskap, som inte bara baseras på att man kan rabbla datumen för andra världskriget, utan använda sig av verktyg för att reflektera, fundera och delge sin information med andra.
Tills vi når dit går vi vidare med diskussionen om inkludering, och jag fortsätter läsa om specialpedagogik och IKT.
När jag slösurfade lite häromdagen hittade jag den här bloggen, skapad och driven av en kvinna som heter Gunilla Almgren Bäck. Hennes blogg handlar om specialpedagogik och IKT, något som känns högaktuellt för mig!
Jag läser ju kursen om digital kompetens, samtidigt som man på min arbetsplats diskuterar inkludering/exkludering och möjligheten att hjälpa de elever som har speciella behov. I dagsläget sitter alla elever och gör samma saker samtidigt tillsammans med den klass de går. Det fungerar inte!
Digitala verktyg är ett måste för ett klassrum där ALLA är inkluderade, där man inte måste göra samma sak samtidigt. I det klassrummet är kunskap något annat än bara att göra klart uppgift på uppgift, pricka av mål och klara av kurser. I det klassrummet uppmuntrar man levande kunskap, som inte bara baseras på att man kan rabbla datumen för andra världskriget, utan använda sig av verktyg för att reflektera, fundera och delge sin information med andra.
Tills vi når dit går vi vidare med diskussionen om inkludering, och jag fortsätter läsa om specialpedagogik och IKT.
tisdag 17 april 2012
Informationssökning
Om det är något jag lärt mig under mina år som lärare, så är det att det är viktigt att veta hur man gör när man söker information, oavsett om det är fysiska böcker, internet eller tidskrifter. KTH:s bibliotek har en mycket bra kurs för att visa hur man på bästa sätt maximerar sina sökningar.
Det som var mest värdefullt för mig var repetitionen om de faktiska sökorden, att man till exmpel kan få bättre resultat om man använder sig av trunkering, samt genomgången av databaser.
Ett stort problem idag är massan av information som man ställs inför när man söker information, vilket också märks varje gång man som lärare släpper lös elever med uppgifter som kräver informationssökningar. Att bara veta vad man ska söka efter, hur man kan och bör avgränsa sig, kan bli ett svåröverkomligt hinder för många.
Senast idag arbetade jag med en elev som hade fått i uppgift att skriva en rapport om folkmord. Eleven provade helt sonika att skriva in "folkmord" på Google. 955 000 träffar. Eleven insåg ju ganska snart att en avgränsning var på sin plats, men trots att en sådan gjordes fick eleven fler länkar än möjligt att gå igenom.
Först när eleven avgränsade vilken typ av folkmord som avsågs, när det hände och sedan avgränsade tiden började eleven få fram källor med rätt sorts innehåll.
Jag vågar påstå att alla vi som läst på universitetet och som har skrivit uppsatser vet precis vilket gissel det kan vara. Därför kan det vara skönt att gå tillbaka till en snabbkurs.
Det som var mest värdefullt för mig var repetitionen om de faktiska sökorden, att man till exmpel kan få bättre resultat om man använder sig av trunkering, samt genomgången av databaser.
Ett stort problem idag är massan av information som man ställs inför när man söker information, vilket också märks varje gång man som lärare släpper lös elever med uppgifter som kräver informationssökningar. Att bara veta vad man ska söka efter, hur man kan och bör avgränsa sig, kan bli ett svåröverkomligt hinder för många.
Senast idag arbetade jag med en elev som hade fått i uppgift att skriva en rapport om folkmord. Eleven provade helt sonika att skriva in "folkmord" på Google. 955 000 träffar. Eleven insåg ju ganska snart att en avgränsning var på sin plats, men trots att en sådan gjordes fick eleven fler länkar än möjligt att gå igenom.
Först när eleven avgränsade vilken typ av folkmord som avsågs, när det hände och sedan avgränsade tiden började eleven få fram källor med rätt sorts innehåll.
Jag vågar påstå att alla vi som läst på universitetet och som har skrivit uppsatser vet precis vilket gissel det kan vara. Därför kan det vara skönt att gå tillbaka till en snabbkurs.
Personliga lärmiljöer
"Personliga lärmiljöer" - låter inte det väldigt fint och flashigt? Det låter lika vackert och ouppnåligt som "individualiserat anpassat lärande". Skillnaden är att det faktiskt går att få en personlig lärmiljö, som förhoppningsvis också leder till ett inividualiserat anpassat lärande.
De olika program som finns låter elever sätta ihop sina egna webbkartor, där de också kan anpassa de webbtjänster som de har mest nytta av. Jag har provat Symbaloo, och då den versionen som är speciellt avsedd för utbildning.
Det är ett väldigt intressant program eller webbsida, om man hellre vill, där det absolut finns potential att använda. Jag är fortfarande nybörjare och har mycket att lära mig. Däremot kan jag se fördelen med att börja skolåret med att arbeta med Symbaloo och skapa de miljöer man behöver. Det känns också som ett ypperligt sätt att bygga ihop och ändra om allt eftersom tiden går.
En annan stor fördel är ju förstås också att man kommer åt sin sida var man än är, oavsett om man är i skolan eller inte. Det ökar möjligheten för elever att ligga i fas med utbildningen, dock fortfarande om motivationen finns!
Tanken med sådana här platser är en bra en. Men nackdelar finns ju med allt och jag funderar på samma problem som uppstår med de flesta andra sidor som man försöker använda i undervisningen. Kommer det vara tillräckligt intressant för att hålla elever borta från Facebook eller andra liknande sidor som inte ingår i undervisningen vid det tillfället.
Symbaloo är något jag kommer att försöka arbeta vidare med, det har definitivt väckt mitt intresse! :)
torsdag 12 april 2012
Virtuella världar och lärande spel
De flesta som känner till virtuella världar har säkert hört om Second Life, den troligtvis mest kända virtuella världen.
Jag har från tidigare tillfällen haft möjlighet att delta i en internationell konferens via Second Life som handlade just om spel och hur dessa kan användas i en lärande miljö. Det var en mycket intressant upplevelse, och jag tror att det finns bra möjligheter att använda sig av virtuella miljöer i skolan.
Det som jag fastnade för var framför allt möjligheten att bygga egna världar som man sedan kan använda sig av. Jag tänker främst för upplevelsen att något kontrollerat blir mer av en upplevelse än en text eller vanlig bild kan bli. Som lärare kan man dessutom låta eleverna bygga världen och på så vis bli mer engagerade i sin egen lärsituation.
Jag ser även en vinning i att använda spel i undervisning och lärande. Det finns en mängd användbara spel på marknaden där fokus ligger på samarbete och kommunikation, likaväl som problemlösning och strategianvändningar. I bloggen Blog 'em up har Jimmy Håkansson skrivit flera inlägg om spel och hur de använt sig av klassisk litteratur för att bygga upp storylines, alltså ännu en ingång för skolan att använda sig av.
Som aktiv spelare kan jag ser flera fördelar att använda sig av spel, både som direkta referenser där man kan använda sig av jämförande analyser, och som redskap där man just utvecklar och förfinar förmågor. Vi kommer dock hela tiden tillbaka till samma sak, tid och kraft och engagerade lärare krävs för att det ska fungera. Jag kan också tänka mig att många vårdnadshavare och lärare av äldre generationer kan ifrågasätta nyttan.
onsdag 11 april 2012
Interaktiva skrivtavlor
Jag har tidigare haft en väldigt kort, men trevlig, möjlighet att arbeta med SmartBoard på en skola där jag vikarierade. Jag hann vara där tillräckligt länge för att få en övergripande bild av hur den kan användas, men tyvärr hann jag inte prova så mycket själv. Därför kändes det naturligt att gå vidare med just den typen av skrivtavla, för att se hur jag skulle kunna arbeta.
Som jag ser det är fördelen med en interaktiv skrivtavla att man i princip kan göra samma sak som med en dator, fast på en större skärm som alla kan se. Det blir lättare att integrera bilder, filmklipp, ljud och text än vad man kan göra med en vanlig skrivtavla. För elevern i behov av särskilt stöd kan det också vara en fördel att få materialet som skrivits på tavlan utskrivet på nån minut. Jag kan också tänka mig att det blir roligare som elev att gå på en sådan lektion, där man vet att det kommer vara varierat och därmed roligare att titta på.
Utifrån mitt arbete med elever i särskild undervisningsgrupp finns det både för- och nackdelar med en SmartBoard. Oftast är undervisningen individuell, vilket gör att en skrivtavla känns onödig. Då kan vi lika gärna använda datorn som eleven redan har.
Å andra sidan har jag elever som inte klarar av att använda en dator, eftersom det då är troligt att de surfar på facebook eller chattar, istället för att göra uppgiften. I deras fall kan det vara lämpligare med samma interaktiva miljö, men på en skärm där läraren kontrollerar vad som visas.
För samma elever upplever jag det som en möjlighet och fördel att använda flera olika sinnen, som man kan göra med en interaktiv skrivtavla. Många av de elever jag stöter på behöver variation och möjligheten att både se, höra och ibland även göra själv för att bilda förståelse.
Den uppenbara nackdelen är ju förstås att en interaktiv skrivtavla är dyr och kräver utbildning för att kunna användas. Det kan även finnas en risk med att inte riktigt veta vad man gör. Eller vad händer om tekniken inte fungerar?
Som jag ser det är fördelen med en interaktiv skrivtavla att man i princip kan göra samma sak som med en dator, fast på en större skärm som alla kan se. Det blir lättare att integrera bilder, filmklipp, ljud och text än vad man kan göra med en vanlig skrivtavla. För elevern i behov av särskilt stöd kan det också vara en fördel att få materialet som skrivits på tavlan utskrivet på nån minut. Jag kan också tänka mig att det blir roligare som elev att gå på en sådan lektion, där man vet att det kommer vara varierat och därmed roligare att titta på.
Utifrån mitt arbete med elever i särskild undervisningsgrupp finns det både för- och nackdelar med en SmartBoard. Oftast är undervisningen individuell, vilket gör att en skrivtavla känns onödig. Då kan vi lika gärna använda datorn som eleven redan har.
Å andra sidan har jag elever som inte klarar av att använda en dator, eftersom det då är troligt att de surfar på facebook eller chattar, istället för att göra uppgiften. I deras fall kan det vara lämpligare med samma interaktiva miljö, men på en skärm där läraren kontrollerar vad som visas.
För samma elever upplever jag det som en möjlighet och fördel att använda flera olika sinnen, som man kan göra med en interaktiv skrivtavla. Många av de elever jag stöter på behöver variation och möjligheten att både se, höra och ibland även göra själv för att bilda förståelse.
Den uppenbara nackdelen är ju förstås att en interaktiv skrivtavla är dyr och kräver utbildning för att kunna användas. Det kan även finnas en risk med att inte riktigt veta vad man gör. Eller vad händer om tekniken inte fungerar?
Lättare sagt än gjort
...och så var det då min tur att leka lite med lärplattformen och arbeta med olika typer av funktion. Det gick väl sådär kan vi väl säga...
Jag valde att göra ett litet undervisningstema om The Nightmare Before Christmas. Det jag gjorde var alltså en sida med bara text (poesin som ligger bakom filmen), en sida med länkar till två videoklipp samt ett test ang filmen.
Det var helt klart svårare än jag trodde, och jag inser att det kräver mycket tid och kunskap för att göra något riktigt bra av det hela. Det visar ju bara ännu mer hur viktigt det är med utbildning eller snare fortbildning, för lärare om man begär att personalen ska arbeta med plattformar.
Plattformen
Jag tror att de flesta av oss som arbetar inom skolan idag har stött på lärplattformen i någon form.
Där jag jobbar använder vi oss av en variant av Ping pong, vilket jag också stött på i andra sammanhang. På min arbetsplats används plattformen till följande:
- Att skicka meddelanden på ett snabbt och smidigt sätt mellan elever och lärare (men lärare emellan skickar vi mail)
- Att lägga upp information som gäller för skolan (som också publiceras på intranätet och skolans hemsida)
- Eleverna placeras i kurser där allt material och en planering läggs upp av lärarna
- Eleverna skickar uppgifter och examinationer via systemet och får feedback på dem genom samma system
I teorin borde det ju fungera bra tycker man. Men icke.
Skolan har istället drabbats av "uppgiftssyndromet". Lärarna lägger ut ALLA uppgifter via plattformen, vilket resulterat i att eleverna inte vet vilka uppgifter som är obligatoriska och examinerande, och vilka som är övningar eller fördjupning. De som hamnat efter får panik eftersom det ser ut som om de har ett berg av uppgifter efter sig, när det i själva verket kanske handlar om en eller två saker!
Ett annat stort problem är att lärare lägger upp kurser och planeringar på olika sätt och länkar mellan uppgifter, material och inlämningar på olika sätt. Förvirrande? Skoja inte!
Men trots alla problem som just vår skola upplever är jag ändå positiv till lärplattformen som verktyg. De gånger jag pluggat på distans (som till exempel nu!) är plattformen ett nödvändigt verktyg för att få en effektiv utbildning. Allt material finns där, man kan se sina framgångar och föra diskussioner med andra deltagare - ett koncept som tilltalar mig helt enkelt. Visserligen skulle säkert diskussionsforumet ersättas av andra kommunikationsprogram (MSN, chatter och andra former av snabba meddelanden), men det positiva med diskussionsforumet idag är att det är stängt för utomstående och integrerat i kursen.
Möjligheterna känns stora, framför allt när en kurs har deltagare från olika ställen i världen. Plötsligt har vi ett interaktivt klassrum, där man inte är styrd av klockan eller rum på samma sätt. Tanken är ju också att elever ska kunna se vad som kommer i kursen, och kunna planera och förbereda sig.
Precis så skulle jag vilja att våra lärare arbetade här - material läggs ut i god tid och inte samma vecka. Man kan blanda text, film och ljud på ett bättre sätt i en plattform, och sedan länka det till uppgifter långt innan deadline för uppgiften är.
Det i sin tur främjar ett forsatt lärande som inte är direkt kopplat till lektion eller uppgift!
torsdag 5 april 2012
Wonderful wiki
De allra flesta som arbetar inom skolan har någon gång stött på Wikipedia och varit med hur den använts för fusk eller plagiat när det gäller elevarbeten. På grund av detta har Wikipedia på många ställen blivit synonymt med just dålig information, något att misstro och en föreställning att vem som helst går in hela tiden och ändrar informationen från pålitlig till fake.
Tanken bakom Wikis är ju annars fantastiskt bra. Istället för att en person ska sitta och göra allt jobb och sedan skicka massor med mail som sedan blir till drivor i inkorgen, går ju allt jobb att göra via Wiki. Jag tänker på hur det skulle kunna användas som ett hjälpmedel till projektarbetet som treorna gör (eller gymnasiearbete som det heter i Gy11). Skolan har redan en profil som framstående inom data och IT, vilket gör Wiki till ett nästan självklart sätt att arbeta, kan jag tycka.
Just där jag jobbar håller vi också på att utforma en mentorspärm som ska ges till nya mentorer. Varför inte bara göra en mentorswiki istället? En plats där alla kan bidra med information och kunskap, istället för att en person ska sitta med ett enormt administrativt arbete?
Nackdelen med en Wiki är ju tyvärr att just alla kan gå in och ändra informationen. För att det ska fungera på bästa sätt förutsätts att alla vill dela sann information, samt att den information som ges faktiskt kan kontrolleras.
Jag är i alla fall väldigt sugen på att dra igång ett wiki-projekt på skolan, vi får väl se inom vilket ämne det blir! :-)
Tanken bakom Wikis är ju annars fantastiskt bra. Istället för att en person ska sitta och göra allt jobb och sedan skicka massor med mail som sedan blir till drivor i inkorgen, går ju allt jobb att göra via Wiki. Jag tänker på hur det skulle kunna användas som ett hjälpmedel till projektarbetet som treorna gör (eller gymnasiearbete som det heter i Gy11). Skolan har redan en profil som framstående inom data och IT, vilket gör Wiki till ett nästan självklart sätt att arbeta, kan jag tycka.
Just där jag jobbar håller vi också på att utforma en mentorspärm som ska ges till nya mentorer. Varför inte bara göra en mentorswiki istället? En plats där alla kan bidra med information och kunskap, istället för att en person ska sitta med ett enormt administrativt arbete?
Nackdelen med en Wiki är ju tyvärr att just alla kan gå in och ändra informationen. För att det ska fungera på bästa sätt förutsätts att alla vill dela sann information, samt att den information som ges faktiskt kan kontrolleras.
Jag är i alla fall väldigt sugen på att dra igång ett wiki-projekt på skolan, vi får väl se inom vilket ämne det blir! :-)
måndag 2 april 2012
En bild säger mer än tusen ord
Och eftersom jag precis lärt mig använda Flickr måste jag ju helt enkelt visa den här skönheten:
Helt fantastisk, eller hur? Möjligheterna med bildanalyserna, taggar, upphovsrätt och annan undervisning blir enorma. Jag tänker att det kommer bli lättare att verkligen individanpassa, samtidigt som man också kan hamna i problemet att det finns för mycket att använda sig av.
Någonstans gillar jag ändå grejen med Flickr, det är riktigt saker som riktiga människor lagt upp. Det är också en chans att visa upphovsrätt och regler på allvar, inte bara utdraget ur en textbok.
Mina egna bilder kan ni hitta på http://www.flickr.com/photos/kanelpinglan/.
Helt fantastisk, eller hur? Möjligheterna med bildanalyserna, taggar, upphovsrätt och annan undervisning blir enorma. Jag tänker att det kommer bli lättare att verkligen individanpassa, samtidigt som man också kan hamna i problemet att det finns för mycket att använda sig av.
Någonstans gillar jag ändå grejen med Flickr, det är riktigt saker som riktiga människor lagt upp. Det är också en chans att visa upphovsrätt och regler på allvar, inte bara utdraget ur en textbok.
Mina egna bilder kan ni hitta på http://www.flickr.com/photos/kanelpinglan/.
torsdag 29 mars 2012
Google Docs
Min senaste uppgift i IKT-kursen var att använda mig av och reflektera kring Google Docs, eller något annat program där man kan dela och lagra dokument på webben. Eftersom jag använder det mesta från Google kändes det som ett bra ställe att börja.
Utseendemässigt är det ju ganska likt Word, eller kanske Open Office. Det är lätt att skriva, redigera och använda programmet. Att ladda upp dokument var inte heller särskilt svårt. Jag lyckades dela mitt dokument med några kollegor, vilka bekräftade att det fungerade. :-)
Man inser ju med en gång att det finns fördelar med det här. Elever skulle kunna samverka kring dokument med en gång, precis som att jag kan gå in och handleda direkt i dokumentet. Dessutom kanske man för en gångs skull skulle kunna bli av med argumentet att de glömt sakerna hemma!
Nackdelarna är ju uppenbart att man inte kan vara säker på vem som gjort vad, illvilliga människor kan ju lika gärna förstöra som bygga på. Sedan finns det ju den eviga frågan hur man bedömer ett dokument där fler medverkat på det här sättet.
Överlag är jag trots allt positiv till Google Docs, och den här typen av arbetssätt.
Om ni vill titta på mitt dokument kan ni hitta det här.
https://docs.google.com/document/d/1KOGKm34U7MsV4O3Sh6OMWb6Cz3m6Z5hQ6zxrh_Q-k3k/edit
Utseendemässigt är det ju ganska likt Word, eller kanske Open Office. Det är lätt att skriva, redigera och använda programmet. Att ladda upp dokument var inte heller särskilt svårt. Jag lyckades dela mitt dokument med några kollegor, vilka bekräftade att det fungerade. :-)
Man inser ju med en gång att det finns fördelar med det här. Elever skulle kunna samverka kring dokument med en gång, precis som att jag kan gå in och handleda direkt i dokumentet. Dessutom kanske man för en gångs skull skulle kunna bli av med argumentet att de glömt sakerna hemma!
Nackdelarna är ju uppenbart att man inte kan vara säker på vem som gjort vad, illvilliga människor kan ju lika gärna förstöra som bygga på. Sedan finns det ju den eviga frågan hur man bedömer ett dokument där fler medverkat på det här sättet.
Överlag är jag trots allt positiv till Google Docs, och den här typen av arbetssätt.
Om ni vill titta på mitt dokument kan ni hitta det här.
https://docs.google.com/document/d/1KOGKm34U7MsV4O3Sh6OMWb6Cz3m6Z5hQ6zxrh_Q-k3k/edit
fredag 23 mars 2012
RSS - say what now?
Okej, så jag tillhörde de människor som tyckte att jag var ganska väl bevandrad på internet och med teknologi i allmänhet (i alla fall tills jag påbörjade IKT-kursen). På senare tid har jag dock börjat inse att jag i själva verket är en novis på området, och jag erkänner villigt att jag inte tagit mig tid att förså eller ens försöka förstå vissa av de funktioner som andra människor använder till vardags.
RSS är en sådan sak. Visst har jag sett ikonen, och nog hade jag en grundläggande tanke om vad det innebär att använda det, men det var inte förrän nu, när jag läst igenom kapitlet i kursen som handlar om ovan nämnda funktion, som jag börjar inse storheten med det hela. Översikten blir ju en helt annan när all information som jag letar efter dyker upp på ett ställe, istället för att jag ska leta efter den på olika ställen.
Just nu använder jag Google Reader för mina flöden, och det tror jag att jag kommer fortsätta med ett tag. Främst för att jag har en del andra saker via Google som jag använder, men också för att den känns lättöverskådlig och lätt att använda. Det finns säkert nackdelar med den jämfört med andra läsare, men eftersom jag ännu inte provat någon annan blir det ganska svårt att jämföra! :-)
Även om det kanske tar ett tag att hitta sina flöden och sätta ihop en ordenlig strukturerad översikt tror jag att RSS är ett utomordenligt hjälpmedel i framtidens (och nutidens!) skola. Tänk att biblioteket kommer till dig istället för tvärtom! Tänk om man i början av en kurs ägnade lite tid åt att sätta ihop översikter med hjälp av RSS, då har man en guldgruva resten av kursen när det gäller information, diskussion och kommentarer. Det känns i alla fall som om det här är någonting jag vill använda mig av i fortsättningen.
RSS är en sådan sak. Visst har jag sett ikonen, och nog hade jag en grundläggande tanke om vad det innebär att använda det, men det var inte förrän nu, när jag läst igenom kapitlet i kursen som handlar om ovan nämnda funktion, som jag börjar inse storheten med det hela. Översikten blir ju en helt annan när all information som jag letar efter dyker upp på ett ställe, istället för att jag ska leta efter den på olika ställen.
Just nu använder jag Google Reader för mina flöden, och det tror jag att jag kommer fortsätta med ett tag. Främst för att jag har en del andra saker via Google som jag använder, men också för att den känns lättöverskådlig och lätt att använda. Det finns säkert nackdelar med den jämfört med andra läsare, men eftersom jag ännu inte provat någon annan blir det ganska svårt att jämföra! :-)
Även om det kanske tar ett tag att hitta sina flöden och sätta ihop en ordenlig strukturerad översikt tror jag att RSS är ett utomordenligt hjälpmedel i framtidens (och nutidens!) skola. Tänk att biblioteket kommer till dig istället för tvärtom! Tänk om man i början av en kurs ägnade lite tid åt att sätta ihop översikter med hjälp av RSS, då har man en guldgruva resten av kursen när det gäller information, diskussion och kommentarer. Det känns i alla fall som om det här är någonting jag vill använda mig av i fortsättningen.
onsdag 21 mars 2012
Reflektera mera!
En stor del av läraryrket handlar ju om att reflektera, analysera och förändra. Men för att man ska orka göra det krävs tid och energi. Jag tänka mig att de som inte är vana vid ny teknik eller att undervisa på något annat sätt än det man alltid gjort, så kan det här vara väldigt jobbigt.
Det här med bloggar är ju egentligen ett strålande exempel. För någon som inte känner till begreppet, eller som aldrig läst eller drivit en blogg, kan det nog lätt kännas flummigt och ganska läskigt. Här skickar vi saker rakt ut i tomma intet, utan någon som helst koll på vem som läser. (Om man inte skyddar sin blogg förstås, men hur många vet att man kan göra det första gången man bloggar?)
Faktum är ju att just bloggar är en fantastisk möjlighet till både kommunikation, reflektion och diskussion. Du har friheten att utforma din text/bild/film precis som du vill, och det finns sedan sparat för att gås tillbaka till, för nya reflektioner eller jämförelser. För att inte tala om möjligheten att länka sig till andra med liknande intressen.
Det här är inte min första blogg, men det är den första bloggen som jag driver med syfte att lära mig något nytt eller för att diskutera min profession med andra. Min privata blogg som ligger på plattformen WordPress startade jag som en onlinedagbok. Efter att ha använt Blogger i ett dygn och WordPress i över ett år så kan jag ju egentligen inte uttala mig om vad som fungerar bäst eller skillander. Än så länge flyter ju saker bättre för mig på den andra bloggen, om vi säger så, men samtidigt: practice makes perfect!
Förhoppningen från min sida är att den här bloggen tar fart och att jag kan använda den till just mitt yrke. Det finns alldeles för få bloggar av aktiva lärare där ute! :-)
Det här med bloggar är ju egentligen ett strålande exempel. För någon som inte känner till begreppet, eller som aldrig läst eller drivit en blogg, kan det nog lätt kännas flummigt och ganska läskigt. Här skickar vi saker rakt ut i tomma intet, utan någon som helst koll på vem som läser. (Om man inte skyddar sin blogg förstås, men hur många vet att man kan göra det första gången man bloggar?)
Faktum är ju att just bloggar är en fantastisk möjlighet till både kommunikation, reflektion och diskussion. Du har friheten att utforma din text/bild/film precis som du vill, och det finns sedan sparat för att gås tillbaka till, för nya reflektioner eller jämförelser. För att inte tala om möjligheten att länka sig till andra med liknande intressen.
Det här är inte min första blogg, men det är den första bloggen som jag driver med syfte att lära mig något nytt eller för att diskutera min profession med andra. Min privata blogg som ligger på plattformen WordPress startade jag som en onlinedagbok. Efter att ha använt Blogger i ett dygn och WordPress i över ett år så kan jag ju egentligen inte uttala mig om vad som fungerar bäst eller skillander. Än så länge flyter ju saker bättre för mig på den andra bloggen, om vi säger så, men samtidigt: practice makes perfect!
Förhoppningen från min sida är att den här bloggen tar fart och att jag kan använda den till just mitt yrke. Det finns alldeles för få bloggar av aktiva lärare där ute! :-)
Brave new world
Så var man här, i cyberspace, för att försöka få ordning på det här som kallas för IKT och hur jag kan använda det i min undervisning. Det är ju bara att inse - det är en djungel därute. Det var också av precis den anledningen som jag sökte kursen "Digital kompetens och lärande - IKT och pedagogik för det 21:a århundradet", jag känner mig helt enkelt vilse i cyberspace.
Den här bloggen är alltså en del av kursen, till att börja med i alla fall. Jag som driver den är en 29-årig tjej från Småland, men som idagsläget arbetar som speciallärare på en av Stockholms många gymnasieskolor. Skolan som jag är anställd på har flera program inriktade på IT, och en policy att varje elev har en egen dator. Det är nu när jag upplevt problemen som finns i skolan, som jag blivit sporrad att läsa kursen.
Jag hoppas att jag under resans gång ska utveckla en bättre förståelse för webben och hur vi kan utnyttja den och dagens teknik bättre i skolan. Jag hoppas bli bättre på att förstå hur allting fungerar, och på lång sikt hoppas jag kunna implementera mycket i min egen undervisning.
Den här bloggen är alltså en del av kursen, till att börja med i alla fall. Jag som driver den är en 29-årig tjej från Småland, men som idagsläget arbetar som speciallärare på en av Stockholms många gymnasieskolor. Skolan som jag är anställd på har flera program inriktade på IT, och en policy att varje elev har en egen dator. Det är nu när jag upplevt problemen som finns i skolan, som jag blivit sporrad att läsa kursen.
Jag hoppas att jag under resans gång ska utveckla en bättre förståelse för webben och hur vi kan utnyttja den och dagens teknik bättre i skolan. Jag hoppas bli bättre på att förstå hur allting fungerar, och på lång sikt hoppas jag kunna implementera mycket i min egen undervisning.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)